EIC exercise-induced collapse. Ordlista, teckenförklaring och information om hur man testar.

Det finns tydligen ett uppdämt behov av information om denna sjukdom i Sverige om man ser till hur många som kommenterat förra inlägg. Ja kommentererna kom inte här i bloggen utan på facebook och på mail. Jag svarar på frågorna här så alla kan se dem.  Först liten teckenförklaring så listorna är läsbara.

Hundar som är fria från anlaget står som något av: Normaali,  N/N,  clear, EIC-clear, EIC-clear v.f.(via föräldrar, alltså hereditärt fri).

Hundar som bär anlaget dubbelt och som alltså kan drabbas av sjukdomen: EIC, Sairas / EIC/EIC, affected, E/E.

Anlagsbärare betecknas som: Kantaja, N/EIC, Carrier, EIC-b, EIC-b v.a.(avkomma som är sjuk), E/N.

Tyska ”standarden” säger

EIC-N/N für EIC-frei
EIC-N/m für EIC-carrier
EIC-m/m für EIC-affected

Labremissen finns här om man väljer att använda Laboklin som lab. Man låter sin veterinär ta blodprovet och skicka det tillsammans med remissen till labbet. Fyll i att räkningen ska till dig så är det smidigaste betalningssättet. Men din veterinär kanske har andra lösningar på hur de gör med betalning till labbet. Prata med din veterinär.

EIC exercise-induced collapse. En inte så ny sjuka på Labrador retriever, men nu finns det gentest.

Symptomen visar sig

vanligen mellan 7 månader och 2 års ålder, då hunden efter 5-15 minuters hård ansträngning blir vinglig, ”tappar” bakdelen och till slut ramlar omkull.

Symptomen visar sig

vanligen mellan 7 månader och 2 års ålder, då hunden efter 5-15 minuters hård ansträngning blir vinglig, ”tappar” bakdelen och till slut ramlar omkull.

EIC  exercise-induced collapse är en  inte så ny sjuka på Labradorer, men nu finns det gentest. Symptomen visar sig vanligen mellan 7 månader och 2 års ålder, då hunden efter 5-15 minuters hård ansträngning blir vinglig, ”tappar” bakdelen och till slut ramlar omkull.  Sjukdomen beskrevs först i början av 1990-talet och har främst uppmärksammats bland labradorer från jaktlinjer i USA.  Om man ser sig om i stamtavlorna för svenska utställningslabbar hittar man många storproducerande hundar som visat sig vara anlagsbärare, så genen är spridd.  Flertalet av de hundar som kollapsar beskrivs som livliga och intensiva individer i hög kondition. Så länge hunden inte ansträngs så uppkommer inga symptom och de flesta kan leva ett normalt sällskapshundliv även om de bär på denna sjukdom.

Enligt SKKs Grundregler, punkt 2 Avelsetik, 2:5, står att man inte får använda hund i avel som vid DNA-test visat sig vara bärare av dubbla anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning. Hund som visat sig vara bärare av enkelt anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning får användas i avel, men endast i kombination med genetiskt/hereditärt friförklarad hund och under förutsättning att detta inte står i strid med gällande hälsoprogram. Så jag ska testa några av mina nästa vecka eftersom jag i framtiden vill para en av mina ungtikar med en hane som visat sig vara anlagsbärare. Är tiken testad och fri så kan jag garantera valpköparna att valpen aldrig kommer att få sjukdomen. Om jag inte testar kan jag inte garantera något. Hunden kan aldrig bli friförklarad  om den inte testas. Min gissning är att ca 50% av de hundar som är aktiva i aveln i Sverige  bär genen, så det är lika bra att testa och kolla.

Här kan du läsa mer om EIC och se senaste svenska fallet som Labradorklubben rapporterar, den hunden har MÅNGA halvsyskon med samma pappa.  Men det finns massor av hundar i Sverige med genen om man ser sig om, Svenska Labradorklubben redovisar inte fallen öppet men det gör våra grannländer som har arbetat för att labbarna ska testas.  Titta på  de listor som finns i länkarna nedan så ser ni själva hur många avelshundar som spridit genen.

Finland

Danmark

Tjeckien

Slovenien

Om ni hittar fler öppna listor på nätet så kan ni väl skicka länken till mig så lägger jjag till den här.