Mary Roslin-Williams The Dual-Purpose Labrador

”En typisk Labrador  ser ut som en Labrador och ingenting annat. Om

den påminner om någon annan ras så är den inte en rastypisk Labrador”.

Så skriver Mary Roslin-Williams i sin bok The Dual-Purpose Labrador,

en bok som betraktas som en bibel i labradorvärlden. Den är skriven

1969 och redan då var rasen i England uppdelad i en jakttyp och en

utställningstyp. Ett annat bevingat uttryck från denna bok är

(direktöversatt )”Den verkliga innebörden av en Dual-Purpose hund är

en som kan göra sitt jobb på jakt, om möjligt upp till en hög

standard, och som också kan representera sin ras på utställning utan

skam.”

.

Vissa kapitel ska man läsa med ett stort saltkar bredvid sig. Genetik

kan vi betydligt mer om nu än i slutet på 60-talet, så det hon skriver

om genetik kan man ta som en underhållande historilektion. Hennes

instruktioner om parning ska man också inte läsa för noga, följer man

dem bryter man mot nu gällade svensk djurskyddslag eftersom hon

beskriver tvångsparning. Hon beskriver också hur svårt och farligt det

är att hålla avelshannar, på grund av hur sönderbiten man kan bli av

en ovillig tik.

.

Bokens styrka finns i kapitlen om Typ och Exteriör där hon mycket

detaljerat beskriver varje detalj som gör Labradoren till Labrador och

vad som utgör skillnaden mellan typiskt och otypiskt. Labradorens

exteriör beskrivs ingående utifrån labradorens funktion som apportör

och inget annat. Man känner igen teckningarna från senare litteratur

man läst. Till exempel finns ett långt parti som beskriver skuldra och

front i relation till hundens förutsättningar för att lyfta och bära

vilt. Hon visar olika konstruktioner och förklarar hur de fungerar i

fråga om lyftvinklar och bärkraft och i förlängningen vad som är sunt

och vad som orsakar skador. Dessa kapitel är mycket nyttig läsning för

uppfödare och domare. Hon ger också råd om hur man bör välja valp och

ger flera rimliga förklaringar till varför nybörjaren sällan vinner på

de stora tävlingarna.

.

Mary Roslin-Williams uppfattning är att en labrador är en arbetande

ras och en Dual Purpose Labrador så sunt konstruerad så att den kan

göra ett fullgott apporteringsjobb. Hundens prestationer på jakt är

beroende av vilken tränare man har till hunden, ska man bara ha hunden

till egen jakt kan man träna den själv men om man vill starta på Field

Trial så bör man skicka iväg den som valp till en proffstränare och OM

man vill ha chans att vinna Field Trial så är det ett måste att köpa

från fieldtriallinjer och använda en  proffstränare. Labradorer ur

fieldtriallinjer är bara för proffs, vi andra får hålla oss till

showlinjerna.

.

Boken finns att köpa begagnat på Internet och jag rekommenderar den

starkt till alla som har minsta intresse i labradorrasen. Man får

många tips och råd och mycket kunskap.

”En typisk Labrador  ser ut som en Labrador och ingenting annat. Om

den påminner om någon annan ras så är den inte en rastypisk Labrador”.

Så skriver Mary Roslin-Williams i sin bok The Dual-Purpose Labrador,

en bok som betraktas som en bibel i labradorvärlden. Den är skriven

1969 och redan då var rasen i England uppdelad i en jakttyp och en

utställningstyp. Ett annat bevingat uttryck från denna bok är

(direktöversatt )”Den verkliga innebörden av en Dual-Purpose hund är

en som kan göra sitt jobb på jakt, om möjligt upp till en hög

standard, och som också kan representera sin ras på utställning utan

skam.”

.

Vissa kapitel ska man läsa med ett stort saltkar bredvid sig. Genetik

kan vi betydligt mer om nu än i slutet på 60-talet, så det hon skriver

om genetik kan man ta som en underhållande historilektion. Hennes

instruktioner om parning ska man också inte läsa för noga, följer man

dem bryter man mot nu gällade svensk djurskyddslag eftersom hon

beskriver tvångsparning. Hon beskriver också hur svårt och farligt det

är att hålla avelshannar, på grund av hur sönderbiten man kan bli av

en ovillig tik.

.

Bokens styrka finns i kapitlen om Typ och Exteriör där hon mycket

detaljerat beskriver varje detalj som gör Labradoren till Labrador och

vad som utgör skillnaden mellan typiskt och otypiskt. Labradorens

exteriör beskrivs ingående utifrån labradorens funktion som apportör

och inget annat. Man känner igen teckningarna från senare litteratur

man läst. Till exempel finns ett långt parti som beskriver skuldra och

front i relation till hundens förutsättningar för att lyfta och bära

vilt. Hon visar olika konstruktioner och förklarar hur de fungerar i

fråga om lyftvinklar och bärkraft och i förlängningen vad som är sunt

och vad som orsakar skador. Dessa kapitel är mycket nyttig läsning för

uppfödare och domare. Hon ger också råd om hur man bör välja valp och

ger flera rimliga förklaringar till varför nybörjaren sällan vinner på

de stora tävlingarna.

.

Mary Roslin-Williams uppfattning är att en labrador är en arbetande

ras och en Dual Purpose Labrador så sunt konstruerad så att den kan

göra ett fullgott apporteringsjobb. Hundens prestationer på jakt är

beroende av vilken tränare man har till hunden, ska man bara ha hunden

till egen jakt kan man träna den själv men om man vill starta på Field

Trial så bör man skicka iväg den som valp till en proffstränare och OM

man vill ha chans att vinna Field Trial så är det ett måste att köpa

från fieldtriallinjer och använda en  proffstränare. Labradorer ur

fieldtriallinjer är bara för proffs, vi andra får hålla oss till

showlinjerna.

.

Boken finns att köpa begagnat på Internet och jag rekommenderar den

starkt till alla som har minsta intresse i labradorrasen. Man får

många tips och råd och mycket kunskap.

Valpbingo

Att vara uppfödare och aldrig få några valpar är inget vidare. Vi är just nu medlemmar i TTT (Tomma Tikars Klubb) men hoppas få bryta medlemsskapet på onsdag då vi ska göra ultraljud på Alva. Frågan är om jag ska be er hålla tummarna eller om det blir kortslutning då. Hon har inte visat några tecken än men å andra sidan har det bara gått drygt tre veckor och då är det inte mycket att titta efter. Dessa veckor efter parning är sååå långa.  En del tikar blir tidigt mer keliga och lugnare men sådan är Alva hela tiden  så det är svårt att avgöra om hon är MER kelig än vanligt.

Det är när man hamnar i denna svängen med tomma tikar och små små kullar och komplikationer som man verkligen inser att det inte går att försörja sig som hunduppfödare enbart, som en del (ganska många) tror när man säger vad det kostar att köpa en valp härifrån.  Det är nog lättare att tjäna pengar på bingo.

Nej jag är inte veterinär.

Jag fick Labradoren idag. I den står det i en bildtext att jag är veterinär och har varit avelsansvarig i LRK. Jag vet inte vem som har hittat på detta men det är inte sant. Jag är INTE veterinär och jag har bara varit en del av avelsgruppen några gånger.

Dvärgbandmask och rabies

Nu är lilla Sverige på väg att bli ett europeiskt land på riktigt med samma sjukdommar och  regler som resten. Mårdhunden håller på att etablera sig i vårt land och med den kommer rabiessmittan och kanske även dvärgbandmasken. Jag gissar att masken kommit med smuggelhundar och vargar som gått över gränsen.  I Danmark finns det numera tvättbjörnar, de vill vi inte heller ha här, de hör hemma i amerika men är jättevanliga i Tyskland eftersom de tagits dit av amerikanska soldater som maskotar.

Jordbruksverket ändrar reglerna om införsel av hund till Sverige i nyår. Hur det blir med rabieskraven är väl spikat, blodprovet skippas och vi får samma regler som våra grannar.  När det gäller avmaskningskraven så ska det ändras men det är inte klart än på vilket sätt. Med tanke på  hur många fall vi hittat i sverige den senaste tiden och spridningen på fallen så tror man att dvärgbandmasken är allmänt spridd i vårt land och har varit i flera år.  Det kan därför bli svårt att säga att Sverige ska vara fritt och att vi ska ha speciella regler angående avmaskning.

Fest eller utställning en regnig sommar

Har man tur eller är kompis med SMHI så kan man  ordna valpträff, uställning eller släktfest i trädgården utan att gardera sig. Men med min vanliga otur så kan man garandera regn , eller alltför stark sol och värme så man behöver skugga. Ett litet partytält kan man köpa det finns billiga på ”billiga varuhuset” men de håller bara någon säsong. Ska man ha något större och bara tillfälligt är det bättre att hyra något mer proffsigt. Kikiriki har specialiserat sig på tält, möbler och allt som hör därtill, men mat, serveringspersonal, musiker och ljud överlämnar de gärna till andra eftersom det är svårt att vara bäst på allt. Man kan hyra för att montera själv eller hyra med montering(det låter ju absolut bekvämast). Det finns möbler och kringutrustning också. Även värme kan behövas. Vi som varit med vet ju att det inte är mer än 5-7 kvällar under hela sommaren då man kan sitta ute i kortärmat, framför allt när klockan närmar sig midnatt. En liten enkel värmare på 4.5kw kan rädda kvällen och festen.

Allt man behöver till festen utan gästerna och maten.

Har man tur eller är kompis med SMHI så kan man  ordna valpträff, utställning eller släktfest i trädgården utan att gardera sig. Men med min vanliga otur så kan man garantera regn  eller alltför stark sol och värme så man behöver skugga. Ett litet partytält kan man köpa, det finns billiga på ”billiga varuhuset” men de håller bara någon säsong. Ska man ha något större och bara tillfälligt är det bättre att hyra något mer proffsigt. Kikiriki har specialiserat sig på tält, möbler och allt som hör därtill, men mat, serveringspersonal, musiker och ljud överlämnar de gärna till andra eftersom det är svårt att vara bäst på allt. Man kan hyra för att montera själv eller hyra med montering(det låter ju absolut bekvämast). Det finns möbler och kringutrustning också. Även värme kan behövas. Vi som varit med vet ju att det inte är mer än 5-7 kvällar under hela sommaren då man kan sitta ute i kortärmat, framför allt när klockan närmar sig midnatt. En liten enkel värmare på 4.5kw kan rädda kvällen och festen.

Allt man behöver till festen utom gästerna och maten.