PRA. Ny form av sjukdomen enligt Labradorklubben.

Nu har vi fått ett mysterium. Det har diskuterats i uppfödarkretsar de senaste månaderna hur förskräckligt dåligt DNA-testet för PRA är eftersom en hund har fått PRA fastän båda föräldrarna är Gentestade och fria.  Vissa uppfödare var mycket aggressiva i sin argumentation att detta gentest var odugligt och bara till för att ett viss företag skulle tjäna pengar. Om man lyfter blicken lite så inser man att det finns en uppsjö anledningar till att en hund med fritestade föräldrar kan få PRA.

1. Det är en annan form av PRA än den som gentest testar för.
2. Det är fel på gentetet.
3. Det är fel på IDkollen på de hundar som gentestats.
Det sista ska man vara medveten om när man har att göra med hundar som är testade utan SKKs remiss. Jag förutsätter att ingen svensk veterinär fuskar med att ange en annan hund än de som testats på remissen.  Men  det finns ju hundar som gentestats utan denna  ID-certifiering och det finns hundar som gentestats med swab som man kan göra själv och då måste man kunna lita på den som tagit provet att ID-kollen är rätt.
I det nu aktuella fallet är föräldrarna gentestade med SKKs remiss och resultaten registrerade på SKK.  Jag tror inte att det är fel på gentestet.  Återstår att det är en annan form av PRA. Och det är även den slutsats som LRK har kommit fram till.
Nu är min fråga denna: Hur har man kommit fram tilll att detta är en ny form av PRA? Är det enbart baserade på att föräldrarna är gentestade och fria från genen för prcd-PRA? Kan man på ögonlysningen se att detta är en annan form av PRA?  Eller måste man gentesta hunden för att se att det inte är prcd-PRA?  Hur är det med gentesterna för PRA hos övriga retrieverraser? Ger de utslag för denna nya form av PRA? Och en fråga till. Hur är ärftligheten på denna nya form av PRA?  Samma som prcd-PRA? Eller nedärvs den på något annat sätt? Någon som har kollat det?
Och självklart ögonlyser man alla avelsdjur.

Internationell hundhandel

En del av er har säkert erfarenhet av detta, men inte jag. Men jag förundras över hur hundar skickas fram och tillbaka över världen.  Jag har fått förfrågningar om Solo, om jag skulle vilja sälja honom till ”långt bort”. Nej det vill jag inte. Iallafall inte till ett pris som folk vill betala, hostar någon upp ett antal miljoner så kanske jag ska börja fundera. Ja har kikat lite på bilder på Facebook, en av de män som ville köpa Solo har lagt upp ett album med sitt senaste inköp.  En mulitchampionhanne som är (var?)jättefin. Där finns flera gamla bilder på hannen tagna i hannens hemland innan köpet, när hannen tog sina titlar. Och så finns det bilder tagna på hunden efter ankomsten till nya hemlandet. Men det är ju inte samma hund!  Det finns tillockmed kommentarer till bilderna att hunden ser mycket yngre ut än han är. Färgen på hunden är densamma men stomme, vinklar, kors och svansansättning är annorlunda. Det kan (väl?) inte skyllas på att hunden fällt eller bantat. Är detta verkligheten i hundvärlden? Att lura folk så? Ska man inte kunna lita på folk?

MyDog 2011 Två dagar internationell utställning in Göteborg 8-9 januari 2011

Nu har vi haft en kämpig helg med lite sömn igen. Men det var det värt!  Upp kl 0300 på lördagmorgon för att köra till Göteborg före snöovädret skulle göra det omöjligt att köra. Vi mötte snön i Borås.  Väglaget efter det var OK men inte mer. Vi kom i god tid till Göteborg, man behöver ju inte sköra i stan något för att komma till Mässan utan bara svänga av motorvägen och direkt in i parkeringshuset. Vi hann att gå en långpromenad innan vi gick in på utställningsområdet. Oj vad skitiga hundarna blev. Vi bor på landet och är vana vid vit snö, men denna snö var svart och lämnade asfaltsfläckar i pälsen på Solo, på Lisa syntes det inte för hon är redan svart.

Lördagen var det Jan-Erik Ek som dömde labbarna. Solo vann juniorklassen med CK, inte så svårt för han var den enda med förstapris.  Sen blev han tvåa i bästa hanneklassen. Dvs sist för det var bara två hannar med CK. Den andra var redan norsk champion. Men det var bra gjort för en elva månaders bäbis. Duktig Solo. Lisa fick ett andrapris för ett alltför kraftigt huvud. För övrigt är hon mycket väl godkänd.
Natten tillbringade vi på hotell, betalade några extra hundralappar för att få ha hund på rummet så gick det bra. Hotellet låg på lagom promenadavstånd från mässan så vi lät bilen stå i parkeringshuset och gick till hotellet.  En alldeles perfekt promenad kunde det ha varit om det inte var så att det blivit plusgrader och regn och alla vägar och trottoarer bestod av is med 2 cm högt forsande vatten på. Mina stövlar var INTE gummistövlar och vi använde hårtorken mycket den kvällen.
Lisa tycket det var jättemysigt att sova i mattes säng ( något som är totalförbjudet här hemma) men Solo föredrog det hårda golvet.  Han var dessutom ”tvungen” att hålla reda på alla hundar i rummen intill som skällde efter hussar och mattar som gått ner i baren för att roa sig. Han hade en del bekymmer om dem.
Söndagen började med en något torrare promenad till mässan och vi var i god tid och Moa Persson dömde. Denna gång var konkurrensen mördande, INTE! Solo var ensam i juniorklassen men vann den med CK. Fyra hannar totalt fick CK och Solo vann!  Bästa hanne med CERT, denna gång slog vi hannen som vann på lördagen.  Det var Solos andra cert och han är bara 11 månader gammal än.   Solo slutade som BIM.  Lisa fick ett förstapris och vann unghundsklassen men inget mer.
Fotona är tagna av någon vänlig själ med min kamera utan precisa inställningar så kvaliteten är därefter. Att få alla inblandade att stå fint samtidigt är inte lätt. Får väl försöka övertala min privata fotograf att följa med på utställningarna om vi ska fortsätta så här.

God fortsättning på det nya året

Vi börjar året lite lugnt med att konstatera att vi inte kommer att få några valpar i vinter. Allt som möjligtvis kunde hända gaddade ihop sig för att se till att vi inte skulle få några valpar.  Alva bestämde sig för att löpa lagom för en parning i julhelgen, veterinären som inseminerar var på semester (så vi var tvugna att hitta en annan veterinär, långt bort), säden som skickades från Holland fastnade i ovädret på en flygplats i Tyskland och när den kom fram var den oanvändbar.  Bara att vänta till nästa löp och försöka igen. Vi funderar allvarligt på att göra en resa till hannen nästa gång. Det innebär att Alva måste rabiesvaccineras, det tar ca ett halvår att få henne klar så om hon dröjer med löpet som förra gången så fungerar det.  Men man kan nog ge sig sjutton på att nästa gång löper hon tidigare än hon ska.

Nästa valpkull vi försöker få blir när Lisa löper i vår, troligen blir dessa valpar leveransklara lagom till semestern, men man vet ju aldrig förrän hon börjat löpa. Tikarna gör lite som de vill och det är svårt att planera.